Min blogg, mina regler

God morgon!

Idag blir det kortisonspruta/or kl15.00, så jag är på topp under min praktik!
Även så att jag kan börja småträna lite, det känns inte okej att sitta på rumpan utan att göra nått. Jag vill ut och träna, kan ju iaf ut och gå men det bygger inga muskler ;)


Ha de bra!

Nej men hej igen. Jag är som sagt dålig på det där med att blogga. Och varje gång som jag bloggar som mår jag dåligt, men det är väl så att man måste skriva av sig, eller jag är sån iaf. Sedan skriver jag inte bara här utan som jag hade skrivit sist så pratar jag med Linus oxå, men ibland är det skönt att bara få skriva utan att veta vem som egentligen läser vad jag skriver. Man kan få väldigt bra gensvar faktiskt.

Jag har precis badat nu och där känner jag att tankarna kan komma och mycket väl balla ur totalt, har ni något ställe där ni bara kan slappna av och tänka?
Idag låg jag där och tänkte på mycket. Jag tänkte b la på jordens undergång som ska ske 2012, tror ni det? Jag har en superångest inför detta,alltså mår riktigt jävla dåligt över det. Många säger att dom läser på internet att det är en planet påväg mot jorden som är 3 gånger så stor. När jag tänker på detta känner jag att jag inte kommer hinna med något, mitt liv kommer inte ens hinna ta riktig fart. Men sedan så vet man ju inte heller om det kommer att ske men jag fick en känsla av att det kommer att hända.

Sedan låg jag där och på mig, mig som person.. det känns inte som om det är någon av mina vänner som längre vill vara med mig, det är extremt sällan som någon ringer och spontant vill hitta på något.. Är det något fel på mig? SÄG till isf så jag an ändra på det..

Jaa, jag vet inte vad man ska ha för rubrik. Jag är ju inte så fyndig av mig nu på senaste tiden.
Min blogg har ju legat nere ett litet tag, det beror på hur jag mår och jag känner inte att det är rätt mot mina läsare att jag ska skriva hur jag känner med allt. Fast jag kommer iofs aldrig säga till någon hur jag egentligen mår och vad jag tänker på. Trodde jag. Härom kvällen så gav sig inte Linus fören jag sa hur jag mådde och vad jag tänker på, för han har känt att jag inte riktigt släppt efter totalt. Det har inte med tillit att göra för jag litar totalt på honom, det handlar mer om rädsla. Jag är livrädd för vad folk ska tycka och tänka om mig, just därför håller jag många saker inom mig. En dag så är det klart att det exploderar och jag bryter ihop fullständigt, för någon gång måste man släppa ut ilskan/frustrationen/sorgen, jaa allt. 
Man mår heller inte bättre av att hålla saker inom sig hela tiden och det vet jag så mycket väl jag med, men jag kan inte. det är något som går imellan även om jag vill. 
Jag har aldrig talat ut på riktigt till någon av min psykologer som jag haft under dessa år, Linus var det första som fick höra det. 

usch, detta blev jobbigt.. skriver inte mer nu..  

Idag är det alla hjärtans dag, fick underbara blomor av min kära sambo. En bild kanske kommer senare eller imorgon.
Vad jag tänkte säga var att.. detta är för alla hjärtans dag på 12år som inte du är med oss. jag tänker på dig varje dag och älskar dig mer än livet själv. Önskade att du var här hos oss. Fina fina du, hoppas du mår bra!
Jag var hemma hos mamma oc pappa för ett par dagar sedan och jag kan svära på att jag hörde dina släpande tassar.
I skolan idag, körde vi en "lek" att om man höll med ett påstående så skulle man resa sig och byta plats. Påståendet var "att förlora ett husdjur är lika känslosamt som en anhörig", självklart reste jag mig men såg till min förtvivlan att det var MÅNGA som inte reste sig. Det är något jag aldrig kommer att förstå hur man inte kan känna så. Antagligen har dom inte förlorat ett husdjur någon gång.

Men du ska veta att jag älskar dig! ♥
Och älskling, du är det bästa som finns, älskar dig ♥

Skönt med helg, tycker ni inte?
Om man nu kan kalla det helg vet jag inte, mycket plugg och prov på måndag morgon. Man får ju inte ens ha det men det tycks inte någon bry sig om.
Idag har vi varit hos mamma och pappa, dom är barnvakt åt min systers lilla lykkeliten. Så jag och Linus och min lillasyster var ute och gick med henne, sedan somnade hon så jag och Linus fick fortsätta gå en stund. Det var så sjukt skönt väder idag så mig gjorde det inget. Vi har sagt det jag och Linus att vi ska börja ut opch gå en timma om dagen eftersom vi båda mår dåligt över att vi gått upp i vikt. Så det är ett sätt att må lite bättre, sedan är det hård träning som gäller, för mig blir det så fort Jennifer kommer hem från fjällen.

Vi ska på visning för en lägenhet på måndag förresten, en 3:a på 80 kvadrat. Dessutom har den diskmaskin ;) Haha.. Tyvärr är den dyr så vi får väl se :)


Vill ha sommar! Så man kan bli brun och få ha min fina klänning igen :)

Ska snart iväg till skiolan, hade sovmorgon idag. Gött (Y) Annars går väl livet vidare här antar jag, man kunde ju inte stoppa tiden för jag försökte allt jag kunde. Det har nu gått 1 vecka utan dig här på jorden, en vecka av tomhet och sorg fyllt med tårar och ångest. det har inte gått en enda dag utan att jag tänkt på dig och fällt tårar efter tårar. Du skulle ju vara med mig genom allt, minns du? Jag sa det till dig en dag för ett par år sedan, men man kan inte alltid få som man vill.
Jag ver hemma hos mamma och dom igår för första gången sen den 17/1, jag var på väg till tvättstugan där du brukade ligga. När jag kom till kylskåpen så slog det mig som en knytnäve i magen att du inte skulle vara där. Jag visste ju det men jag vill verkligen att du en dag ska ligga där som du alltid har gjort.
Jag känner mig elak varje gång jag skrattar för att jag vet att du inte finns, jag tänker hur fan kan jag skratta när jag förlorat min bästa vän?! Är jag dum i huvudet eller? Faaan..

Nu får jag sluta skriva, ikänner hur tårarna kommer närmare..

Jag saknar dig så sjukt mycket ♥

Då var jag hemma igen från trippen till Borås och pussat mycket på lykkepykke såklart.
Fick även köpt mig mitt block, det blev ett fint turkost, ett sånt där 5 ämnes-block. Så nu kan jag ta det lugnt igen ang skolan. typ ;) Så det känns ju bra, dock blev det ingen dagbok. Utbudet var inte så bra, dem hade bara massa med katter och hundar på. Vill ha ett mer neutralt omslag.

Nu hade jag tänkt att vara olydig och äta chips och dip. Öven fast det bara är onsdag, men jag känner att idag vill ja ha det och kan inte motstå.





Hoppas du har det bra där uppe min ängel.
Jag tänker på dig hela tiden, du var så fin.
det bästa vän man någonsin kunde ha.
Det känns då jobbigt att veta att det dröjer
innan jag får se dig igen, jag tror att jag kommer göra det.
Jag vill bara säga att:
jag älskar dig mest i hela världen♥

Dom säger att det blir lättare för varje dag, hur kan det bli lättare? mer acceptans kanske men inte lättare tror jag inte.
Idag när jag åkte bussen på morgon så såg jag en collie på gatan, det räckte för att få mina tårar att falla. Jag tänker på hur det kommer att vara när jag kommer hem till mamma och pappa utan att du kommer och viftar på svansen och ylar. Undra hur jag reagerar..

Ska snart åka med mamsen till josefine och lykkeliten, hoppas på att få en mysig dag hos dom eller kväll kanske man säger ;) Visstja, jag måste skynda mig till ÖB och köpa block så jag har en nytt rent block att skriva i. Och en dagbok kanske. Dock är ju detta som en dagbok men det finns saker man behöver skriva om sommaninte anser passar här oxå.

Hörs!

Jag hade tänkt att skriva en hel del just nu men det kommer inte fram nått alls. Jag är alldeles tom, det är jobbigt att inse att du faktiskt inte finns mer.
Jag var med dig, det var jag och pappa. Vi klappade dig och sa fina ord ända in i det sista. För mig var det väldigt jobbigt att se pappa så ledsen och uppgiven. Man kunde riktigt se hur din själ lämnade din kropp, det var sjukt jobbigt. Jag kan inte skriva mer om detta just nu, det är för tidigt..

I skolan idag, jag var ju bara med på första lektionen och då pratade vi givetvis om döden, det kunde inte kommit mer lämpligt eller? Jag var inte jättemycket på lektionen men jag gjorde redovisningen sen kollade jag på klockan och då var det 3 timmar kvar drygt. Då kom det riktigt fram till mig att det faktiskt kommer att hända.

Skriver mer en annan dag, kanske inte imorgon men en annan dag. När jag har kraften

Sitter just nu i skolan och käkat min lunch, väntar på att pappa ska komma.
Fick heller inte lägenheten i thn, skit..

Idag rullar många tankar kring mig, känner även ångesten som ligger och lurar. Jag vill inte ha en ny morgon dag, inte måndag, kan vi inte ta lördag som igår och alltid låta det vara så? Det förstår jag såklart att det inte går men jag vill så gärna.
till psykiatrin på fredag så skulle vi ha med oss något som påminde eller gav oss ångest, något som ger mig riktig ångest är när man som person står i ansvar för ett liv, ska den få leva eller inte? Det är hemskt, även om man vet att detta är rätt. För hans skull, det är inte för våran. Ändå får man ångest och undrar om man gör rätt trots att man redan vet. Är inte det underligt?

Imorgon är det skola igen, woho.. not.. alltså inte så, jag tycker om skolan och mina klasskamrater men just skolan imorgon blir inte rolig. Men jkag ska visa mig stark, jag ska visa att jag är en stark person och sedan släppa ut helvetet hemma. Imorgon går jag till 11.45, då hämtar pappa mig.
Jag känner att det är inte mer än rätt att jag skall stå där vid hans sida, när han tar sina sista andetag. Det kommer förmodligen knäcka mig men jag vill vara där när det händer, jag vill hålla honom i mina armar in i det sista.
Jag köpte godis till honom efter bion idag, han fick två så det finns tre kvar. Jag undrar om han känner på sig att något skall hända, han verkar med på än vanligt. Han vill att vi ska klappa honom hela tiden och vara nära, undra om han känner att det är snart slut. Han kommer alltid leva kvar i våra tankar och i våra hjärtan även om han inte är här brevid oss, så är han ändå här. Eller är, kommer vara ska jag ju säga. det är 15 timmar kvar..

Jag har inte skrivit på ett bra tag, jag har haft en tuff period i livet, men har upptäckt att den kan dålla i sig lääänge.
Jag känner bara hur trycker över bröstet ökar ständigt, hur huvudet känns större och större. Har ni varit med om det? Det är en underlig känsla faktiskt. Går inte riktigt att säga hur den utlöser sig och i vilken karaktär det har. Vad som går att säga är att den är obehaglig och jobbigt. Något man inte vill ha för en längre stund, eller inte alls för den delen. Något man fått höra är "sluta larva dig", vaddå larva mig?! Är det kanske du som känner och har den där panikångesten kanske? Du kan ju tala om för mig hur man blir av med den? "du kommer inte att döö", en annan sak, jag vet men det är den känslan jag får. Att nu är det slut, nu är det nära. men jag vet att så är det inte. men någon av er har kanske känt detta någon gång? Då kan jag tala om för er att ni är inte ensama. Ni läser en blogg vars "drivare" lider av samma sak.
Jag kan inte tala om varför jag får det, jag kan inte säga varför jag börjar andas hysteriskt och skrika efter mamma som ett barn.


Jag är i den delen av livet där jag helt ärligt undrar du fan(ursäkta) det ska gå för mig, vad det ska bli av mig. Om jag ens kommer får ett jobb som jag kan trivas med trots min sjukdom. jag har ju mött många hinder på praktiken, som inte ens är ett jobb! Utan en praktik. Jag har blivit nekad att komma pga rullstolen. Kan man ens neka en person på det sättet?! det finns väl läkare som sitter i rullstol men är ack så bra på sitt jobb.
Det känns just nu jäkligt hopplöst och jobbigt. jag går och funderar på om man ska plugga vidare igen men frågar mig själv, är det värt det? Är 3 år på högskolan värt besväret för att få pappersarbete och dela mediciner? Det är ett så mycket större ansvar, ett misstag kan kosta livet för en människa. Och veta då att jag skulle kunna vara skylldig, jag vet inte. Klart att det hade varit kul och få mer att göra men orkar kroppen det, orkar psyket det? Tider visar som man så fint brukar säga.
Att känna pressen jag känner att jag borde plugga vidare för USK är inge bra, känns det som. Att yrket så småningom kommer att tvina bort. Men vad vet jag?!


Sedan en sak till som ligger bakom attackerna i nu läget är måndagens tragedi, min käre vän, min älskade hund kommer att lämna oss efter 12 fins år. Jag kan inte fatta att det kommer att hända. Jag kopplar inte, systemet går på högvarv med är ändå helt lost. Jag vill inte tro att detta blir sista helgen med dig. Detta är sista torsdagskvällen för dig och jag hatar det. Jag hatar tanken och jag hatar känslan. Jag trodde aldrig att denna dagen skulle komma, jag fasar för den just nu. Jag vill att det föralltid ska vara helg så att du stannar hos mig länge till. Klart att alla vill ha helg jämt men jag vill det just för att på måndag tar du dina sista andetag.
Jag vill inte att det ska hände. Tanken får mig att tappa andad, skaka, svettas ooch vilja ligga där med dig och ta en dos jag med. Det kommer att bli smärtsamt att se, men jag vill vara med, för din skull. Jag vill krama dig en "vi ses i nagiala" kram. inte ett farväl för vi kommer att ses igen.
Nu väntar en tuff tid, när vi tog bort din son, det var fruktansvärt och nu dig oxå. Efter att akilles var bort grät jag till filmer med hundar i, och grät när jag såg en bild på en valp till salu som var lik honom och vill ha honom, dock var han redan såld. Hur kommer då detta gå, du som varit med mig i 12 år. Större delen av mitt liv, kommer jag att klara det? Eller kommer jag att gå ned mig totalt? Kommer jag att kunna åka hem till mamma och pappa utan problem? Nej skulle inte tro det. Det kommer att vara tufft, jag vet inte hur länge men jag vet att.
Jag vet inte alls hur jag kommer takla måndagen men jag vet hue jag känner nu.

Måste säga att jag har världens bästa sambo som tröstar mig och leder mig igenom mina attacker, han är mer än guld värd!

Tiden är allas ovän.. Att tiden går, att dagar går, att år går.. Jag hatar det..

Det gör så himla ont i hela min själ när jag vet vad som komma skall. Att inte få ha dig nära, att inte komma hem till mamma och pappa och mötas av en glad och yllande hund. Alltid lika glad vare sig man var ute och hämta posten eller varit borta ett par dagar. 
Första gången jag möttes av din blick så var du inte gammal, ungefär 8 veckor gammal. Jag vet att jag inte var gammal etfersom jag gick på fritids. Den dagen ville jag inte hem allts, hade så roligt när jag lekte men mina kompisar. Då fick jag veta att en överraskning väntade i bilen och givetvis ville jag hem då! Vem vill inte hem när en överraskning väntar? När jag då kommer ut till bilen, där hela familjen väntade så fick jag se lille dig. Du var så liten och dessutom nyligen spytt. Bil var du inget fan av när du var liten fast nu eller för ett tag sedan hoppade du med glädje in i bilen så fort vi skulle iväg.


Den vackraste i världen!

Jag kan inte förstå att din tid snart är inne, att du skall somna in. Jag fattar inte det, du ska ju alltid finnas här. Du är den som man alltid, i alla lägen kan räkna med. Vem ska jag då gosa med som är luden och mysig?
Ja, du lukar inte hallon i munnen men du är ändå så underbar och vacker.
Minns du när du fick din son? Akilles, det en varm sommar. Nu finns inte han vandrande här längre med oss utan finns i himlen och väntar.
Jag kommer sakna dig, jag hoppas att du finns hos oss på jul iaf. Så jag kan få ge dig en sista julklapp.


superhunden!

Jag minns en gång för många år sedan då jag och en kompis var ute och gick med dig, i skogen och gick upp på ett berg. När vi skulle gå ned så trillade jag ned för berget och när jag väl stannade så var det inte långt kvar men jag var för rädd. Jag vågade inte klättra ned, men så kom du min käre vän och försökte förtvivlat visa en väg ned. Du märkte nog att jag var för rädd.
Jag vet inte hur jag kommer ta det, den dagen då du tar dina sista andetag men jag vet att jag kommer ta det hårt. Hur hårt det jag kan inte säga, jag kommer sakna dig så jag nästan går sönder och jag kommer alltid minnas dig, som den underbara hund du är!


Men ännu är tiden inte kommen, men man vet aldrig när det slår till. Jag vill vara hos dig när det händer, jag vill hålla om dig när det händer. Jag vill pussa dig hejdå, jag vill säga ett sista jag älskar dig. Den dagen det händer, lova mig att jag kommer få vara där.
Jag vet att du kommer få det bättre i himlen än vad du har det här hos oss idag, du kommer bli smärtfri och kunna springa och leka med din son.
Jag skall fota dig någon dag snart, väldigt snart och sedan skall jag trycka upp det fotot som en tavla och hänga i hallen. Som ett minna till dig.

Du är den finaste i världen. Jag blev helt förstörd idag när du trillande då du skulle vända dig om, en bit av mig gick sönder. Jag vill inte se dig så linande men ändå vill jag ha dig här för alltid!
Nu kan jag inte skriva mer, det är för jobbigt att tänka på. Du finns faktiskt hos oss än så länge!

Jag älskar dig!

Idag är det första advent och det är mycket snö och jättekallt. En mysig tid på året men jag kan inte glädjas så mycket av den, inte just nu. Jag har så sjukt ont i hela kropppen, ni vet när man har influensan? Tyå en såndan känsla har jag nästan varje dag nu under vintern. Det värker och jag vet inte riktigt hur jag ska sitta, stå eller ligga. Jag hatar att vara sjuk och skulle vilja göra allt för att slippa den smärta jag har.
Men när jag mår så dåligt och har så ont som nu, så brukar jag ta en dikt att läsa, som min stora syster skrev för några år sedan då hon var ute och seglade men skolan på atlanten. Då jag var jättedåligt, satt i rullstol i ca 6-7 månader den tiden.

"Du kämpar och går på
och jag kan inte förstå
den smärta du känner dag som natt, året om

Den tär på dig där inuti och jag kan inte skydda dig
Jag vill bara slitat det ut, så att ditt lidande
kan få ett slut

Du ska veta att du är min hjältinna
och att du är stark som få
men din sjukdom kan jag aldrig nå
hur mycket jag än vill bota dig och säga att du
är säker här hos mig

Jag tänker tillbaka på våra minnen
och gråter med alla sinnen
Flickan som skrattade med skogen
och sjöng med vinden
Hon är nu stilla
nu springer hon inte lätt på en sommar äng
istället blir det många timmar i en sjukhussäng

Du ska veta att du är fantastisk
att jag alltid finns här för dig.
Det finns ingen som du
jag vill rädda dig nu!"

Denna dikten som hon skrev får mig att hitta lite kraft att ta mig upp på morgonen och försöka klara av dagen.
Syster, jag älskar dig!

Har varit på praktiken idag och fick vara med under en operation, det var spännande må ni tro :)